Carl Forsstrand,
– “Sophie Hagman och hennes samtida”, Stockholm 1911. (zie onder)
– “De tre Gracerna. Minnen och anteckningar från Gustaf III:s Stockholm”, Stockholm 1912. (pag. 16-17)
Meijerfelt, Johan August, f. 1725, d. 1800; grefve, fältmarskalk, en
af rikets herrar; sid. 172.
Meijerfelt, Lovisa Augusta, f. Wrede-Sparre (till Sundby), f. 1745, d.
1817; den föregåendes hustru; statsfru hos drottning Sophia Magdalena;
sid. 173, 193.
Familjen hade flyttat till staden mellan broarna från Clara församling, antagligen därför att löparen (= Johan Gotfrid Löf), hvilken förut tyckes ha haft tjänst som kammartjänare hos general Meijerfelt och hans grefvinna, den vackra och som en af de »tre gratierna» vid Gustaf III:s Hof mångomtalade Lovisa Augusta Wrede-Sparre, skulle vara sin rörliga verksamhet vid k. hofvet närmare.
Sid. 73. Till belysande af den här införda erinringen om assessor Olins »horn» må anföras efterföljande betraktelse ur J. G. Oxenstiernas dagboksanteckningar för den 19 juni 1770: »Jag var i eftermiddag hos Psilanderhjelm på en konsert, hvarest fru Olin sjöng. Utmed henne gör hennes usla man en ömklig figur. Huru kunde en så skön kvinna göra ett så ohyggligt val, om ej för att söka under giftermålets namn trygghet för sina nöjen och göra otron loflig eller åtminstone litet mer än förlåtlig. Så lät Venus sig kallas för din hustru, usla Vulcanus, för att älska Mars; så tog grefvinnan Meijerfelt den fulaste af alla dödliga att i säkerhet göra Lacy lycklig; så uträttar nu riksrådet Horn det, för hvilket den ofärdige Olin
bär namnet. Också är denne senare den största näst Oelreich af alla hanrejar, och hans svigtande och halta nän krokna ännu mer under den dagliga tillväxande tyngden af de horn, hvarmed hans skalliga hjässa bekrönes.»