Knut Lundblad, “Carl XII:s Historia”, Christianstad 1835-1839.
DEEL 1 (1835)
…Väl lät flottbryggans förfärdigande förmoda att Carl under Rigas kanoner ämnade verkställa det, men när han under sin marsch skickade Öfverste-Löjtnant Meyerfeld, en af sina utmärktaste officerare, med något rytteri mot Kockenhusen och vid samma tid öf…
… Detta var den första anledningen till Svenska troppars inryckande på längre tid inom republikens stater. Emellan Polangen och Schauen hade Sapieha många egendomar: att försvara dem afsändes Öfverste Hummerhjelm med 600 man, och en annan Öfverste Meyerfeld att brandskatta Polangen, hvilket var anslaget till Konung Augusts taffelpenningar. Förrän detta Svenskarnes inryckande på Samogitiens jord ägde rum, hade de redan der gjort ett kort, ett öfvergående besök i Birsen, i detta samma slott, der Czaren och Konung August några månader förut frossat i nöjen och segerförhoppningar, och till de senares verkliggörande stiftat förbund. …
…Men vid samma tid hugnades äfven Carl af den nyhet, att Mörner och Sten- bock ej voro långt borta, och Konungen, hvars otålighet var stor, begaf sig med några få dem till mötes, oaktadt skogar och marker hvimlade af fiendtliga partier. Sedan han återkommit till arméen, satte den sig i rörelse till en by Opietza, mil från Klissow. Öfverste Meyerfeld hade förut rekognoscerat nejden: han hade funnit lätta troppar för sig, men som aldrig höllo stånd, deremot landet Ude och folket flyktadt till graonskapet af den Sachsiska arméen, som brutit opp från Pinczow och nu stod vid Klissow, 14 mil från ofvannämnde ort, för att afvakta Kron-Arméen under Lubomirski, som bett August ingenting våga, innan han ännu hunuit ankomma?). …
…Konungens bud förde på högra flygeln Baron Taube, på den venstra Düker, på centern Buchwald, alla tre General-Adjutanter. Vid sin person hade Konungen General-Major Albedyhl, Öfverstarne Lagerkrona och Meijerfeld, samt af Fortifikationen Öfverste-Löjtnant Ehrenskans och Major Schewen. …
…I detta slott låg Öfverste Löjtnant Feidlitz med Vestmanlänningarne, men han var för svag att mot – stå ett anfall af en öfverlägsnare makt under en djerf anförare. Till hans understöd afsändes Öfverste Meyerfeld, som också kom i rättan tid för att förse både slottet med förnödenheter och försvar (d. 24 Aug.). Men Brant oroade detta oaktadt slott och stad på allt sätt genom ströfvande besök, och öfverlägsen som han var i troppar, stod han i begrepp att våga ett öppet anfall derpå. …
…Ifrån Krakau gingo partier ända under bergen af Ungern att indrifva penningar, och de städer eller byar, hvilka vägrade att betala de reqvisitioner, Poblska republikens så kallade vänner fordrade, brändes eller jemnades med jorden. Så uppbrände Öfverste Meyerfeld staden Nowe-Miasto vid Weichseln 2). De Pohlske Magnater, hvilka nekade att fullgöra hvad som utskrefs, togos i förvar. Så arresterades Woiwoden af Wolhynien, och måste med en betydlig penninge. summa betala sin frihet 3). …
… Men knappt var hufvud-arméen på återvägen, än de vände både kappa och tänkesätt efter den nya vinden. De drogo ej i betänkande att öppet anfalla Öfverste Meyerfeld, som från Lublin konvoyerade till hufvud-qvarteret den transport af penningar, som Carl der indrifvit, men deras anläggning aflopp dock utan framgång och de njöto ingen annan belöning än nederlagets nesa.
… Allt hvad armé- en med styrkans rätt indriſvit i det Lublinska landet, Wolhynien och Gallizien, betydliga hjelpmedel till kri- gets fortsättande i penningar och förnödenheter, kunde ej följa tågets hastighet. Det rika bytet kom långsann- mare efter under stark betäckning af en bland härens skickligaste officerare Öfverste Meyerfeld. Det behöfdes
– Marienburg 1), anförtroddes åt Grefvarne Magnus Stenbock, Meyerfeld och Dücker samt Baron Taube. Detta år antog kriget ett hårdare skick. Kontribu- tionerne ökades och indrefvos utan miskundsamhet. Konungens egen Handsekreterare Hermelin tillskref den berömde Urban Hjärne, att om man så fortfor, skulle snart Pohlackarne blifva utledsne vid de odräglige skatter- ne, ty det vore svårt att unna dem godt , · som togo bort det sista man ägde.
… Nattetid marsche- rade i största tysthet 2 bataljoner garde med flera fält- stycken och några fanor af de Svenska Towarkerne eller Wallackerne, som de ock kallades, utan att akta de hinder, hvilka skogar och vatten ställde i vägen, för att följande morgonen angripa fienden. Konungen in- fann sig sjelf före dagningen hos de sina med Prinsen af Würtemberg och General Meyerfeld, just då hans folk kommit till det svåraste stället, der Ryssarne stodo i fullt arbete med uppkastande af en redout. För att komma till anfall måste ett djupt vatten passeras. …
…Samma afton återvände Creutz till Lakowitz, som andra da. gen öppnade sina portar, dervid 1800 fångar gjordes. Ett lika öde hade en liten fästning Zabirs, Wiecnowiecki tillhörig, som öfverlemnade sig åt Meyerfeld. Af ryktet om Creutz’ seger blef Carl eldad att göra ett besök hos denne sin Öfverste, för att pådrifva er- öfringen af Lakowitz, hvars öfvergång var honom obe- kant. …
…Återvägen hade han färdats på samma sätt och tillryggalagt under oafbruten ridt 30 mil; nästan hela hans suite blef efter: Prinsen af Würtemberg och General Meyerfeld hörde till de få, som icke dukat under på den våldsamma fär- den. Öfver morasen hade man gått på ökstockar, då hvar och en förde sin lediga häst vid handen. …
…Soldaten hade nu haft tillfälle att hämta sig från de besvärligheter han utstått, vägarne hade blifyit upp- lagade, bryggorne återställde, då Carls befallning satte hela arméen i rörelse. Utom fyra regementer, som ko. nungen under General Meyerfeld sände att besätta det vigtiga passet Brzesc emellan Littauen och Pohlen, upp- bröt hela arméen (d. 3 Junii) från Pinsk för att gå till Volhynien. …
…Han af- gick alltså med sin armée, utgörande 10,000 man, öfver Radom mot Weichseln, på hvars andra strand han för- enade sig med en corps af kron-arméen’). Genom si- na manövrer ville han göra sannolikt, att han ämnade öfverfalla General Meyerfeld, som stod med 4000 man vid Biala, Storkanzler Radzivills gods vid Brzesc, men plötsligen vände han sig åt Bug, gick mot Tokoczyn och derifrån till Nowogrodek (i Guvernementet Grodno). …
… Han gynnades under tåget af en god väderlek; tänkesätten 3) voro honom ock öfverallt mera bevågna, derföre att med undantag af Pulawys brand all förstöring och härjning upphört, sedan Poh- lens store herrar fogat sig i sakernas nya ordning och nedlagt försäkran om sin underdånighet. Förrän den Svenske Konungen bröt in i Sachsen, måste han förena alla sina corpser och han stannade derföre några dagar i Radom. Der stötte Meyerfeld till honom med sina regementer och derifrån gjorde han en af sina vanliga oförvägna ridter i en sträcka af ader- ton mils väg, för det mesta genom äfventyrliga skogar till Piontek i Stor-Pohlen, der Rehnsköld, nyligen nämd till Fältmarskalk, stod med sin corps. …
… Genom sjukdomar, slaget vid Fraustadt och det stränga vinterfälttåget 2) förminskadt, steg dock icke an- talet med säkerhet mer än till 20,000, men desse voro pröfvade i slagtningar och alla krigets besvärligheter och fördes af en Rehnsköld, Nieroth, Wellingh, Magnus Stenbock, Meyerfeld, Prinsen af Würtemberg, Dicker , Creutz och Posse m. fl. . En stor oro fattade det Tyska rikets medlemmar öfver detta inbrott i ett af dess skönaste länder, midti- genom en neutral, mäktig Kejsares stater, utan dess vetskap, ännu mindre med dess tillstånd.
… Ett annat parti af Ryssar och Sachsare satte han efter åt Naumburg, nedhögg många Moskowiter vid Ilmenau, och förföljde det Sachsiska fotfolket öfver Sachsens gränser, hvarest det på olika vägar fann räddning i Franken, Böhmens berg och skogar och det Bayreut- ska landet. Emellertid ställde sig General Meyerfeld med tre kavalleri – regementer på vägen emellan Dresden och Pirna och Carl med resten af arméen i vinbergen längs Elben en half mil från Meissen, liksom af- sigten varit att innesluta hufvudstaden, men det verk- liga syftet var endast att gifva större drift åt fredsver- 1) Denne Görtz kom likväl äfven i Carls onåd på marschen mot Ryssland. …
… Men man har skäl att tvilla på sannin gen häraf. Ty hade lösen kunnat hjelpa, nog hade Patkull ej .. tvekat att gifva den. Patkull öfvergafs till General Meyerfeld d. 8 April 1707.. …
… Vid Kasimirz, en och en half mil från Slupecz nära vägen, som går till Warschau un- dergick han sitt dödsstraff (den 10 Okt.). Han hade, som vi ofvanför sett, blifvit utlemnad till General Meyerfeld, kastad i kedjor och på detta sätt förd med arméen än- da till Kasimirz, der han erhöll sin dom att rådbråkas och uppsättas på stegel. Det var icke utan, att han ända till dess regementspresten Lorentz Hagen kom för att bereda honom till döden, ännu hade hoppet om en mildring, hvartill hans egenskap som Minister syntes berättiga. …
DEEL 2 (1839)
…Elfte Kapitlet. Utvecklingen af ändamålet med Danmarks rustningar. General Dü- ker utsedd att föra befälet öfver Krassowska arméca i Pommern och General Meyerfelt att biträda i landets förvaltning. Danska ‘arméens styrka och infall i Sveriges Tyska besillningar. Konung Stanislai öfverresa till Stockholm, för att påskynda nödig undsäti. ning, Sachsiska, Ryska och Danska arméerna utanför Stralsund. …
…Jag har länge sagt att det så skulle komma, att Konungen oj sjelf visste, hvart- hän han skulle taga vägen, emedan han ingen dessein förut faltat.” För ett tåg till Severien var Piper ingalunda höjd och med honon instämde äfven hans svåger, General Meyerfelt, som önskade att få sin hustru till sig Gyllenkroks berättelse sid. 35. …
…Beslutet var således fattadt i Carls sinne, att armé- en öfver Severiens skogar skulle gå in i Ukrån, der förena sig med Mazeppa, och till sin fördel begagna hans insurrektion mot Ryska öfverväldet. Gyllenkrok kallades till Konungens tält; Rehnsköld och Meyerfelt gingo der af och an, den förre synbarligen förnöjd, att hans önskningar, som alltid förde till oförsökta vågar 1) Adlerfeld 4 Vol. Sid. 35. 2) Von Engel Geschichte der Ukraine. …
…- 142 git några mått och steg för händelsen af ett nederlag, som man trodde vara omöjligt, och det var alltså natur- ligt att, når det inträffade, Svenska arméen skulle befin- na sig i. nästan objelplig belägenhet, och att Ryssarne snart skulle inberga alla de segrens fördelar, som ej i första ögonblicket’ kunnat ernås. På återtåget till bagaget var Konungen till häst på sätt vi omnämt, men mötte General Meyerfelt och Öfverstė Hård, som begge sårade kommo åkande. De bade låtit förbinda sig vid artilleriet och ämnade åter- vända till slaget. Carl var så medtagen af strapaserna och dagens händelser, att han sjelf begärde en plats i sin Generals vagn. …
ELFTE KAPITLET. Utvecklingen af ändamdlet med Danmarks rustningar. General Düker utsedd att föra befälet öfver Krassowska arméen i Pom- mern och General Meyerfelt att biträda i landets förvaltning. Danska arméens styrka och inf all i Sveriges Tyska besittningar. Konung Stanislai öfverresa till Stockholm, för att påskynda nö. dig undsättning. …
… Lyckligtvis insågs detta af vederbörande, och utan hans förnärmande anförtrod. des derföre, innan fiendtligheterna ännu tagit sin bör- jan, högsta befalet åt en af Carls utmärkte krigare Ge- neral Diiker, &fvensom den icke mindre utmärkte General Meyerfelt beordrades att vid den gamle General Mellins sida leda Pommerska hertigdömets förvaltning. Men huru väl detta kunde vara förfogadt, så voro dock Svenskarnes krafter alltför otillräckliga, för ett lång- varigt försvar mot de talrika härar, som den trehöfda- de fienden hotade att använda. …
… Till lindring i den tryckande förlägenheten erhöll just vid denna tiden General-Guvernören Vellingk genom Svenska Ambassadören i Paris Erik Sparres oförtrutna beinödande från Frankrike ett understöd af 200,000 R:dr, och dessa användes för den Pommerska arméens behof ‘). Derjemte lyckades det Stenbock sjelf, att ge- 1) Sparre synes särdeles ha intresserat sig för Pommern, Hau skref till General Meijerfelt: Je souhaite sur toutes choses de voir notre pauvre Pomeranie evacuée de toutes les inscctes, qui …
…Ett fördrag blef afslutadt mellan honom och Menzikoff 2), deri det hette, att Czaren upplät Stet. tin till Konungen af Preussen intill fredsslutet, och Ko. nungen deremot lofvade att under kriget alldeles stänga Svenskarne från Tyska riket. Härmed var dock icke mycket vunnet, ty Meyerfelt fortfor att vågra öppnandet 1) Den 18 Juli 1713. Nordberg 2 Del. sid. 447. 2) Den 17 Sept, s.å. Dersammast. sid. 450. II. 19 …
… För att komma till målet måste allt. să vapnen ånyo anlitas, och Menzikoff ryckte åter för Stettin med betydlig styrka. Först efter en bombarde- ring, som hotade staden med fullkomlig förstöring, kun. de Meyerfelt förmås att kapitulera. Härigenom kom slut- ligen sequestrationsfördraget till verklighet, ty Menzikoff 8fverlemnade till Preussisk vård den eröfrade staden och åtnöjde sig sjelf med 400,000 R:dr såsom belägrings. kostnad, dem Konungen af Preussen försköt 1), troligen i afsigt, att om ej på annat sätt, genom ställets behål- Jande derföre göra sig skadeslös. …
…Öfverste Funk 1), som varit afsänd till Constan- tinopel endast för att anskaffa penningar, hade hos En-. gelska köpmän borgat betydliga summor, som satte Ko- nungen i stånd att betala sitt folk och gifva det en pas- sande beklädnad för det fälttåg, som förestod. General Meyerfelt, återkommen ifrån Sverige, afgick tillbaka öf. ver den Turkiska hufvudstaden för att bättre kunna ge ett begrepp i Carls rike om halten och värdet af de förhoppningar, som Carl fåstat och han gerna såg, att man äfven i Sverige fåstade vid den Turkiska hjelpen. …
… Huru han undvek Aurora Kö- nigsmark hafva vi redan sett’). 1) Under det Svenska arméen stod i Sachsen, råkade Grefve Pi- per Aurora Königsmark vid en middagsmåltid i Leipzig. Hon hade erfarit, att den Svenske Ministeru skulle hålla bröllop för sin svägerska och General Meyerfeld, och inbjód sig så godt som till gäst, hvarvid Piper, som hade ämnat bjuda Konungen, blef ej litet förlägen, men lofvade, att, om han höll bröllop, gifva henne vidare besked. …