Carlson Sveriges Historia – Von Meijenfeldt

F.F. en E. Carlson, ”Sveriges Historia under Karl den Tolftes Regering”, (“Sveriges historia under konungarne af Pfalziska huset”), Stockholm 1855 resp. 1910.

Deel 1

Pag.

Deel 2

Pag. 30

Hummerhjelm fattade posto vid Schauden, en ort ej långt på andra sidan gränsen. Kort derefter sändes öfverstelöjtnant J. A. Meijerfelt med 400 man till Polangen. Oginskis folk drog sig i förstone tillbaka. Men det var icke svårt att förutse, hurusom den svenska styrkans närvaro på litthauisk jord snart skulle leda till ytterligare förvecklingar.

Samtidigt förfrågade sig Meijerfelt; om han, i händelse fienden visade sig stark på de orter, dit Hummerhjelms tåg gick, skulle rycka efter honom längre in i landet; öfven detta bifölls.²)

²) Registr. 25, 26 Sept.

Pag. 43-44, voetnoot 1.

En utskickad från fältherren Sapieha hade af Meijerfelt; begärt att han skulle rycka längre in i landet. Det bifölls af ko- nungen med följande ord: „Försäkra furstens utskickade, att vi ej läre undfalla hans herre med hjelp, så vida han slår sig till vårt parti. I kunnen såsom af Er sjelf låta för- märka, att oss vore ej obehagligt, om fältherren ville närmare förklara sig, huruvida han är sinnad att biträda oss mot ko- nungen i Polen att hjelpa till dess dethronisation, som måste ske.) Till Meijerfelt; 15 Nov. 1701

Han nådde så Hummer hjelm, med hvilken Meijerfelt fått befallning att förena sig.

Pag. 66, voetnoot 1

Bland dem nämnes särskildt Meijerfelt, som vid denna tid blef öfverste. Hermelins bref.

Pag. 153

Sin höjdpunkt nådde motståndet i staden Za- moiscie, hvars fästning ansågs vara den starkaste i Polen. Staden hade erlagt sin kontribution, men då öfverste Meijerfelt;, som äfven utsändts från hären med en afdelning ryttare, fordrade utlemnandet af der förvarade, ryska köpmän tillhöriga varor, brän- des förstäderna och portarne stängdes.

Pag. 387

Horn, Mejerfelt; och de förnämste bland polackarne understödde Stanislai begäran om tåget till Storpolen. Efter långt dröjsmål förklarade konung Carl’), att han vändtligen ville låta det ske», men kallelserna till kröningen skulle likväl först vara ut- färdade. Mejerfelt; fick befallning att räcka konung Stanislaus handen, dock så, att der han fann något förslag ej vara enligt med sin konungs afsigter och krigsreson, han ej skulle låta irra sig. Föreningen med polska kronarmén skulle han undvika. Denna armé, svag och illa försedd – den ut- gjorde nu blott 5,000 man – gick öfver på venstra Weichselstranden. Mejerfelt;, som nära Po- sen tappert slagits med sachsarne, hade funnit dessa allt för starka och dragit sig derifrån när mare Warschau.

Pag. 450-451

Konungen befalde Piper fråge, om Danzigerboarne inballade sig, att några privilegier kunde lösa dem från deras pligt mot republiken och deras försäkran till konung Carl. Svaret dröjde; men då befalde konungen general Mejerfelt; att med två regementen dragoner rycka in i Danzigerwerder, tills vidare der taga sitt underhåll och, om staden satte sig till motvärn, ödelägga dess område, dess förstäder, slutligen äfven staden Danzig sjelf).

Pag. 504

Han lät lossa några kanonskott mot ryssarne och satte sig derefter sjelf tillika med prins Max och general Mejerfelt; i spetsen för gardets grenadierer.

Pag. 510

Generalmajor Mejerfelt; sändes med fyra rege- menten till Brzesc och Lublin, för att äfven i dessa. orter låta de gods, som tillhörde konung Augusts anhängare, undergå samma behandling; det skedde, och med sainma verkan.

Pag. 521

general Mejerfelt; fick befallning att närma sig Dresden, och Carl den tolfte tog sitt högqvarter på adelsgården Alt-Ranstadt, half-annan mil från Leipzig

Deel 3

Pag. 8

Bruiloft in Altranstädt

Pag. 84

Huwelijk M. in Altranstädt

Pag. 158-159

11-09-1708. Gevechten bij Rajewka

Pag. 165.

Besluit bij Tatarsk

Pag. 174

Brief van M. aan Lewenhaupt via Poolse monnik om zich te haasten

Pag. 235