Bonde

C.C. Bonde, “Hedvig Elisabeth Carlottas Dagbok”, Stock­holm 1908.

Pag. 176-177

Förhållandet mellan de båda systrarna är ej särdeles godt, och detta beror nog pä, att kungen egentligen tycker mera om grefvinnan Löwenhielm, därför att hon är mindre bråkig. Om det till äfventyrs skulle hända henne att ställa till något trassel, sä är det aldrig hon själf, som därtill gifvit anledning, utan hennes goda vän grefvinnan Meijerfelt, en mycket slipad kvinna, som narrar henne därtill, och hon ångrar sig alltid genast.**

** Jfr L. von Engeström, Minnen och Anteckningar, sid. 63.

Grefvinnan Meijerfelt, som blifvit utnämnd till statsfru för ett år sedan, är mycket kvick och bildad men ganska elak och endast rolig, när hon får drifva med någon, hvilket hon sällan underlåter, och detta gör henne opålitlig och hjärtlös. Hon anses vara rätt mycket begifven på kärleksäfventyr, ehuru hon har stor förmåga att hälla sina förbindelser hemliga, för närvarande lyckas det henne dock icke, därför att hennes älskare har samma håg som hon för att skämta, och denna deras gemensamma svaghet har röjt dem.

Skandalhungriga människor vilja också påstå, att det ej så mycket är hjärtats böjelse, som plägar fästa henne vid hennes älskare, utan fastmer deras frikostighet med presenter. Jag erkänner dock, att jag ej vill tro på en så nedrig beskyllning, och i allmänhet, tror jag ej gärna mera än hälften af hvad folk säger, ty nuförtiden äro alla människor här i Stockholm förfärligt elaka. Den, som för närvarande åtnjuter grefvinnan Meijerfelts gunst, är en öfverstelöjtnant baron Ehrensvärd, som är särdeles kvick men ganska elak, han har stått synnerligen väl hos kungen men har fallit i onåd efter den senaste riksdagen, där han visade sig vara alltför frispråkig.

Pag. 332
(
Bref för september månad 1781 ifrån Drottningholm)
(Innehåll: Tornerspelet pä Drottningholm, tvist mellan grefvinnan Brahe och grefvinnan von Höpken, byggnadsarbeten vid Gripsholm hindra ditresan, sysselsättningar på Drottningholm, tvenne statsfangar transporteras till Varberg.)

Baron Cederström tilldelades stora priset och grefve Stackelberg damernas pris, hvilket han enligt vanligt bruk öfverlämnade till sin dam, som var grefvinnan
Meyerfelt. (49)

Pag. 442
(Sid. 33.) Uti -»Marknaden i S:t Germain» utfördes rollerna af följande personer: i första rummet en abbé: baron Barnekow, två engelsmän: kavaljeren hos mig grefve Cronhielm och kammarherren hos hertigen Maclean, två engelska damer: riksrådinnan grefvinnan Ribbing och statsfrun grefvinnan Meijerfelt; det var dessa fyra, som kommo för att inbjuda kungen att besöka marknaden.

Pag. 444
12. (Sid. 39.) Deltagare i divertissementet y^De fyra elemente7f»: riddare, som gick mig till mötes och gaf mig goda råd: hertigen; uti luftens region, vindarjta: pager; sylfernas konung: drottningens kammarherre grefve Gyllenborg; två nymfer: friherrinnan Manderström och fröken Ekeblad; de dansande nymferna och sylfiderna: operans dansöser; uti andra rummet vattnets region, NeptJin: baron Barnekow, två najader: grefvinnan Meijerfelt och fröken Strokirch; dansande tritoner och najader: dansöser från operan; uti tredje rummet eldens region: Salamandern: generalen grefve Meijerfelt;

Pag. 445
fyrarosiererna:
friherrinnan Manderström, grefvinnan Klinckowström, fröken Lewenhaupt, som är anställd hos mig, och fröken Stockenström; det var den sistnämnda, som till prinsessan öfverlämnade rosen. Rosierernas mödrar: riksrädinnan grefvinnan Sparre, grefvinnan Sprengtporten, grefvinnan Gyldenstolpe och drottningens öfverhofmästarinna grefvinnan Hiärne; dävnare: grefve Karl von Fersen; byfogden: grefve Meijerfelt.