Tal, hallit af Konungen

Originele tekst

Tal, Hållit af Konungen Uti Ordens-Capellet i Stockholms Slott Den 29 April 1799, Då til Riddare af Seraphimer-Orden Dubbades, En af Rikets Herrar, Fält-Marskalken M.M. Herr Grefve Johan August Meyerfelt, efter Herr General-Lieutenanten och Ambassadeuren M.M. Friherre Johan Wilh. Sprengtporten.

Gode Herrar, Svea och Götha Riddare!

(…)

       Den Riddersman fom intager des ställe i Vår Orden, har genom lika egenskaper och förtjenster gjort fig värdig samma belöning. Från början af sin lefnad, lika som upammad i krigets sköte, gjorde han sina första tjenster vid de Troppar som bevaka Sveriges Tyska besittningar; men brinnande af den berömliga ärelystnad at samla insigter til Fäderneslandets gagn, sökte han för deras vinnande den vidsträkta bana som kriget emellan Österrike och Preussen hade öpnat, och ägnade sin tjenst åt den förstnämnde af dessa Magter, hvars krigshär då var samlad i Böhmen. Han fölgde der hela årets fälttåg och bivistade under des lopp de tvänne blodiga slagen af Sohr och Kesselsdorff. Då freden i Breslau slutade kriget med Preussen, lemnade han den Kejserliga Arméen, och uplifvad af samma hog för krigets bragder, gick han til de mot Frankrike förenade Magters Krigshär i Brabant, der han under Fält-Marskalken Prinsen af Waldecks befäl, som anförde de Holländske Tropparne, korrt efter sin ankomst bivistade bataillen vid Rocoux. Året derefter utnämnd, at som General-Adjutant åtfölja samma Befälhafvare, deltog han i slaget vid Lawfelt, och äfven i det bland krigets skiften för Anföraren och Soldaten lika möjeliga öde at blifva til fånga tagen, men återfick snart fin frihet. Efter slutad fred emellan de krigande Magterne, återvände han til Fäderneslandet, och blef der af Konungen belönad med et högre befäl vid et Regemente. Et märkvärdigt Riksmöte inträffade emedlertid under hans vistande i Riket, hvars omständigheter och händelser äro nog kände, men äfven för nära vår tid at i deras vidd omnämnas. Det är nog, då Jag til Edert minne, utnämnde Svea och Götha Riddare, återför de bevis af nit och tilgifvenhet J dervid för Min Salige Herr Farfader ådagalagt, de faror af hvilka J varit hotad, och at Edert lif, skonadt af krigets jern, var blottstäldt för Medborgares, men altid för lika hedrande skäl: troheten för Konungen och Fäderneslandet. Försynen ville ej låta Eder öka deras antal, som under uprorets namn, blefvo offer af samma tankesätt. Hon sparde Edra dagar åt nya tilfällen at tjena den Konung och det Rike, för hvilka J vågat Edert lif.
       Dessa händelser förskaffade emedlertid honom nya tilfällen at upsöka krigets. Under Hertigen af Brunsvig, i den mot Fransoserne förenade Krigshären i Weltphalen, bivistade han den märkvärdiga bataillen vid Hastenbäck, men underrättad at Sverige deltagit i föreningen af det Sjuåriga kriget mot Konungen i Preussen, skyndade han tilbaka at emottaga et befäl, hvilket han til krigets slut på et få hedrande fätt utförde , bestående uti en af alla Tyska Regementer utvald Grenadeur Bataillon, ämnad at vara främst i striden likasom i segren, och af honom anförd til dem bägge. Det vore af Mig öfverflödigt at omnämna detta krigets händelser, då flere af dessa Sköldemärken påminna Mig om de Riddare, som äro vittnen til de förtjenster han dervid vunnit. Vid krigets flut emottog han et vedermäle af sin Konungs Nåd , i det han nämndes til en tjenstgöring, som på et närmare sätt förenade honom vid Des sida. Han uphojdes efter flere år til General-Lieutenant och blef i denne i denna värdighet af Min Salige Herr Fader befallt at möta Rikets Fiende, när kriget utbrast mot Sveriges mägtiga Granne. Efter någon tid anförtroddes honom Befälet öfver en del al de Svenske Tropparne, och vid årets slut Öfver-Befälet af hela den i Stor-Förstendömet Finland samlade Krigshären, hvilken vid Flottans öfvergang til Carlscrona, öfverlemnades honom af Min Herr Farbroder, Hertigen af Södermanland , som det Sjelf af Konungen emottagit, vid Des afresa från Finland at på rikets vestra Grants möt des andra Grannes oförmodade anfall. Med vanlig nit och kunskap utförde han detta Befäl, och då Konungen den påfoljande sommaren återkom, bibehöll det samma ännu under Honom Sjelf, ánda til krigets flut. Under de öfriga fälltågen, der han tvenne serskildta gånger hade den hedern at af fienden intaga et vigtigt ställe, och hvars senaste eröfring ägde et Fördelaktigt sammanhang med Svensksunds lysande seger, igenkändes han äfven af det hjeltemod, förenadt med köld och försigtighet, som från alla tider utmärkt hans Befäl. under samma tid uphögdes han til General, emottog det hederstecken, som endast på stridens fält kan gifvas åt Segaren, och efter slutad krig utnämdes til Fältmarskalk. Sluteligen har för Mig återstått den tilfredställelse at belöna dessa lika värdiga som långvariga förtjenste, då Jag i dag bepryder honom med det yppersta Riddare-märke, som Konungen kan ägna åminnlsen af en bepröfvad trohet och dygd.
Utnämnde 
Svea och Götha Riddare, som nu inför Herrans Altare går at förenas med en Orden, hvars plikter Edert hjerta redan öfvat, förr en Edert ja ännu begärdes för des föften. Eder förslutna vandel er det trygasste vittnet af de känslor hvarmed J nu antagen Vära förbindelser. De fordras ej at bibehälla hos Eder de kända egenskaper, som banat eder vägen til detta Samfund, likasom de ej kunna mer ådagalägga de tankesätt J redan ådaga lagt för for Religion, Konung och Fädernesland, eller Eder afsky mot de grundsatser, hvilka under täckemantel af människoslägtets väl, äga endast til föremal at genom störtandet af all dygd och ordning lemna en öpen bana åt regeringshogens och ärelyslnadens brottlliga afsigter. I den fred, hvarmed åtankan af upfyllda plykter omger Eder lefnad, njuten J den tilfredsställelsen at skada samtidens aktning, at veta efterverldens saknad och hoppas den belöning, som väntar i et annat lif. Måtte emedlertid alla Konungars Konung länge för Eder upskjuta dygdens sista vedergällning, och Mig den fägnad länge gifvas at här möta Eder i den Riddare-prydnad, til hvars emottagande Jag nu framkallar Eder, at med Edert Ja-ord besvara följande frågor:

—————–

Med Konungens Nådigste Tilstånd Uplagt af Svenska Academien. Stockholm, Tryckt i Kongl. Tryckeriet, MDCCXCIX. 

Rede, gehouden door de Koning (1), in de Kapel van de Orde in het Slot van Stockholm, op 29 april 1799, waar tot Ridder in de Serafinen Orde is geslagen, Eén van Rijk’s Heren, Veldmaarschalk Heer Graaf Johan August Meyerfelt (2), na Heer Luitenant-Generaal en Ambassadeur Baron Johan Wilh. Sprengtporten. (3)

Goede Heren, Svea en Gota Ridders!

(…)

 

 

Voetnoten

1. Koning Gustaaf IV Adolf.
2. Hij kreeg deze hoogste Koninklijke onderscheiding op 1 november 1797 toegekend en was daarmee nummer 136 in de rij. Zijn vader had in 1748 één van de eersten kunnen zijn, maar sloeg deze af, officieel vanwege zijn hoge leeftijd, inofficieel omdat hij niet veel moest hebben van deze nieuwe decoratie.

3. Deze baron had de Serafijnen Orde op 21 november 1794 toegekend gekregen, maar was op 25 december 1795 overleden. Op zijn plaats wordt Meijerfeldt tot ridder geslagen.